Min hjärna skapar, i varje sekund, mina känslor, mina tankar och mina beteenden och anpassar dem till stunden och låter mig samtidigt uppleva dem. Är det inte häftigt?!
”Så skapas känslor” av Lisa Feldman Barrett
Att få en bok som ”Hur känslor skapas” i sin hand efter att under snart 35 års tid varit ”en sanningssökare” med resor både hit och dit, inåt och utåt, runt och fyrkantigt, kors och tvärs samt till fjärran länder känns obeskrivligt häftigt. Träffat människor från kulturer jag inte visste fanns från ställen jag aldrig tidigare hört namnet på. Försökt ”pejla in läget” för att försöka förstå kontexten på just det ställe jag för tillfället befunnit mig i, anpassat mig om jag förstått de skrivna och oskrivna reglerna på aktuellt ställe, land, sammanhang mm, gjort bort mig totalt när jag missat de osynliga ”koderna”.
Kulturkrockar
En gång ”råkade jag” gå in i en Cigarraffär i ett fjärran land, glad i hågen, för att köpa Cigarrer av tjusig kvalité med mig hem till vänner och bekanta för att, när det redan var för sent, inse att affären tömdes på män efter att de först gjort sig stora besvär med att passera mig i den trånga Shopen – utan att vidröra mig – själv stod jag så ensam kvar med endast ett halvt skräckslaget butiksbiträde av manligt kön som inte riktigt visste hur han skulle kunna fånga pengarna ur min hand utan att idka ”kroppskontakt” med mig…. Exemplen kan göras många och fadäserna likaså….
Vi kallar det kulturkrockar, vi kallar det religion, vi kallar det tradition – jag kallar det programmeringar.
Vi är summan av våra erfarenheter och våra hjärnors förutsägelser
Jag kallar det konstruerade, konceptuellt uppbyggda föreställningar baserade på summan av alla våra tidigare samlade erfarenheter, upplevelser och som därmed formar oss till dem vi är. Jag fungerar liksom Du inte på något annat sätt än som en uppsättning / samlingar konstruerade programmeringar som utifrån vilket våra hjärnor ”gissar sig till kontexten” för att göra den begriplig så att vi kan handla, känna, tänka och agera därefter. Ibland med galna resultat eftersom det inom varje samhälle, by, stad, land, familj, släkt, företag, politiskt parti, religion, varje sammanhang finns outtalade regler och tillvägagångssätt som måste tolkas och förstås för att vi skall kunna orientera oss inom dessa konstruktioner / konstellationer / sammanhang och som med lätthet tolkas för den invigde, den som tillhör och har likartade programmeringar från barndom och uppväxt, samhälle, etik, moral, religiös tillhörighet, trosuppfattning etc.
Svaret på frågan, ’varför vi är de individer vi är’, blir självklart
Att få en bok som denna i sin väg är inte bara en av de största bekräftelserna på att jag och många med mig kanske ändå varit rätt ute när vi spenderat våra sista sekiner på att åka till en djungel på andra sidan jordklotet för att sitta och reflektera över påståenden som ”världen är en spegling av mig själv” ” du kan inte stiga ner i samma flod två gånger” och på frågan -Vem är du? Svarat – ” Jag är den du ser”.
Att göra kunskap begriplig är att göra den tillgänglig
Att få tillgång till denna bok vid precis rätt tillfälle 2019 då allt verkar stå på huvudet och brinna känns mer än tillfredsställande. Att få denna bok i sin hand och dessutom översatt till ett språk som de flesta i detta avlånga land behärskar är en gåva så stor att det förpliktigar. Det förpliktigar till att använda den klokt för att på alla sätt det går sprida denna kunskap, dessa forskningsresultat vidare och göra dem begripliga för gemene man. Det finns inte ett enda område som denna bok inte berör gällande mänsklighetens uppbyggnad, förståelse för hur allt hänger samman, hur system och strukturer i dagens samhälle skapas. Utifrån där jag står idag med alla de metoder som Mindful Tapping konceptet tillhandahåller mänskligheten och med utgångspunkt i Lisas boks förklaringsmodeller och forskning så känns uppgiften faktiskt genomförbar!
Boken ger ett svar på VARFÖR det ser ut som det gör – och det är gott nog men….
Hur går vi vidare nu?
Alla vi Mindful Tappers tillsammans med andra som går i bräschen för fungerande, banbrytande metoder och för oss som ligger i framkant i fråga om HUR vi kan använda aktuell forskning och omvandla den till praktiska, vetenskapliga, förståeliga, kraftfullt verksamma och samtidigt lättillgängliga metoder har en viktig uppgift med att på alla sätt bidraga till sprida, debattera, påvisa, skriva om och därmed få ökad genomslagskraft för – HUR vi skall göra för att förändra förutsättningarna i dess grund.
Tillsammans kan vi gå en ljusare framtid till mötes!
Blir vi fler och fler så kommer vi att gå en häpnadsväckande, ljus framtid till mötes som kommer att mynna ut i väl fungerande samhällen, fungerande strukturer, samhällssystem, arbetsliv, arbetsplatser, skola, förskola, utbildningsenheter, sjukvård, BVC, etc.
Genom att först acceptera, att det är precis så som Lisa Feldman Barret beskriver och redovisar sin gedigna forskning på, är det bara att skrida till verket. Att låta det sjunka in. Låta det falla på plats inom oss och därefter kavla upp armarna och skrida till verket med att implementera dessa revolutionerande tankegångarna precis där du står, precis där just du går, precis där du befinner dig för tillfället, i den kontext du tillhör- Just nu.
Om vi leker med begreppet ”världen är en spegling av mig själv” som florerar inte bara inom andliga läror utan faktiskt är en sanning så djup och som vi nu dessutom fått svaret på varför det förhåller sig på det sätter så borde varje människas åsikter, handlingar hädanefter mynna ut i inte bara en ödmjukhet inför varje enskild varelse den möter på sin väg utan dessutom få en inre förståelse för komplexiteten när vi byggt upp de system som är verkande i dagens samhälle, inte sant?
Ja men, politik då?
Jag kan bara se det jag ser, likaså kan du göra det, vilket innebär att beroende på vem och vart du befinner dig i ditt liv så ser du ALLT genom det filter som är dina sammanlagda tidigare erfarenheter som gjort att din hjärna, din varseblivning, dina hormoner, ditt blodtryck osv utformats till att bli precis sådana som dom är just i denna stund. Hisnande insikt, eller hur!
Därför röstar några på moderaterna och andra på sverigedemokraterna medan andra finner sina politiska övertygelser hos vänstern eller socialdemokraterna med flera. Några röstar inte alls och finner ingen tilltro till systemen över huvud taget. Vi gör hela tiden prediktioner av det vi ser och hör, för att på så sätt försöka bringa ordning, katalogisera, överleva, på alla sätt och vis och därmed skapas de begreppssystem där ”det vi finner hänga samman”, dvs. återigen summan av alla tidigare erfarenheter lagrade i våra kroppar och våra hjärnor bildar begriplighet och förståelse samt därmed hanterbart och igenkännande, tryggt, vi kan så att säga stå bakom detta eftersom mattan av information sammanfallit till att bli något som vi upplever som sanning ”så här är det” ”så här ser jag på detta” osv.
När någon eller någonting går ut över gränsen för vad du anser vara sant och riktigt, låt säga att Sverige Demokraternas ledare går ut i press och tidningar med uppmaningen om att landets alla gränser nu borde öppnas då han kommit fram till en ny åsikt som mynnat ut i en ny insikt om att vi har plats, tid, pengar och förmågan att hysa fler nyanlända i det här landet- om en sådan åsikt, insikt skulle mynna ut i ett agerande och ställningstagande som – efter att du kanske först trott att det var ett aprilskämt och kollat igenom din almanacka för att säkerställa att sådant inte var fallet- skulle du känna dig lika trygg som du var dagen innan, när samme ledare förordade stängda gränser? Skulle du om vänstern förordade skattelättnader för höginkomsttagare och om dom skulle vilja höja anslagen till militären med 900 % fortfarande känna dig bekväm med att sympatisera med just det partipolitiska programmet? Skulle du känna dig bekväm inom ramen för DINA egna programmeringar, DIN egen summa av alla dina tidigare inlärda åsikter, känslor, DIN upplevda sanning, DIN begreppsvärld? Eller skulle du känna att fundamentet du just stod på rubbats en aning? Kanske gå över till något annat parti som mer avspeglar sanningen för just dina programmeringar?
Att jag använder mig av just politiska partiers åsiktsmattor / kontext som exempel är för att det ger en så bra bild av hur programmeringar, prediktioner, begreppssystem, kontexter byggts upp med hjälp av den yttre världen – kommer du ihåg – ”världen är en spegling av mig själv” Dvs. som jag uppfattar världen så ser den ut på riktigt resonemang, typ…
Och religiösa och andliga övertygelser…
Svepen mellan allt från affekter, emotioner till känslor när det kommer till att hysa en åsikt som man ”känner som sann” är oerhört intressant att bevittna tycker jag, ett annat område som triggar många och som ger en god idé om hur det inre landskapet ser ut skulle kunna vara religion….
Min gud, din gud, rätt gud, fel gud, gud säger, gud förbjuder, gud tillåter, en gud flera gudar, ingen gud, osv…
Ja men, är vi inte helt enkelt en stimulus-respons maskin, kryddad med fritt svävande tankar?
Onekligen så triggar det fler än man anar och diskussioner kan gå heta – allt endast pga. av att Upplevelsen om att JAG har rätt och att du har FEL växer sig stark, eftersom vår referensram ligger inom oss. Efter att under år efter år, lagrats in i oss och bildat en matta av upplevelser, smaker, dofter, intryck, erfarenheter, osv helt enkelt blivit till ”OSS” – och hur skulle ngt som vi upplever inom oss själva kunna vara någonting annat än sant tänker vi kanske – det är ingen idé att ifrågasätter sina inre sanning längre men jag skulle önska att alla som läser boken förstår att ”sanningen bor i betraktarens öga” och ingen annan stans, inte i ETT politiskt parti, inte i EN religion, inte i EN människa, inte i ETT land, ETT samhälle, EN arbetsplats, osv utan i oss alla tillsammans – Variation is the norm!
Precis på samma sätt som våra hjärnor skapar känslor i varje millisekund – så skapar vi vårt samhälle, våra system, vår verklighet – varje millisekund – Tillsammans
Svårare än så är det inte…
Ja men, gener och hjärnfrenologi?
Ända fram tills nu kanske vissa av oss levt i en tro om att våra känslor varit nedärvda, någonting som vi har med oss när vi kommer hit, varifrån vi nu väljer att tro att vi kommer ifrån innan vi landar på den här planeten. Vissa av oss kanske t.om har trott att det finns olika avgränsade Centra i våra hjärnor där olika känslor liksom på något underligt sätt ”skulle bo” i väntan på att aktiveras? Ända fram tills nu så kanske t.om några skulle kunna ha trott att ”jag blev arg och upprörd på dig eftersom du såg så sur ut” skulle ha varit en sanning? (Gör detta lilla experiment så förstår du nog hur jag menar; Tänk dig att du pekar finger åt någon; hur många fingrar pekar då mot dig?)
Att JAG blir arg för att DU på något magiskt sätt skulle ha frammanat den reaktionen inom mig – Alli happ! Trolleri! Men varför känns det så då? kanske några kommer att undra eller kanske t.om fortsättningsvis kommer att hävda – det är ju så det är!
Din hjärna, din kropp och omvärlden bildar ett triumvirat
Nope! JAG skapade själv denna känsla i just detta ögonblick p.g.a mina egna programmeringar, mina egna inlärda mönster sammantaget. Alla mina tidigare erfarenheter bestämde sig för att skjuta ut en kaskad av ilska mot min medmänniska, eller kväva ett illa dolt grin för att sekunderna senare ge mig hän åt att slänga mig på signalhornet till första bästa medtrafikant som inte gjorde som jag tyckte man skulle göra under en bilfärd. Bara liksom för att ”lätta på trycket” lite. Men inte kan det väl vara mitt fel? Mitt ansvar? Prove the other one wrong – för inte kan det väl vara så att vi alla är 100 % ansvariga för att rensa upp i våra system och våra kroppar, i våra psyken och se över våra begreppssystem på djupet och till 100 % själva ta ansvar för alla våra handlingar och våra åsikter, de system vi ingår i som familjer, arbetsplatser, vänner, mm? Inte kan det väl vara så? Eller?
Enligt Lisa Feldman Barretts bok är det exakt på detta sätt. Från och med nu så kommer det inte att fungera med ”strutstricket” eftersom det nu är klarlagt och ligger öppet att vi själva skapar våra känslor i varje millisekund och därmed blir det var mans /kvinnas / hens eller dens ansvar att se över sina egna system. Med det följer den djupaste av insikter, att förstå att det förhåller sig på just detta sätt och inte på något annat sätt – så mycket vi vet i dagsläget i alla fall…
Du och jag skapas i denna stund av en vidunderligt plastisk hjärna. Om och om igen. Förändring är det enda som är oföränderligt.
Det är så här det ser ut, det du känner inom dig, är inte nödvändigtvis det jag känner inom mig – och inte heller på ett och samma ställe varje gång, oavsett om det är i dig eller i mig. Variation is the norm! Världen är en spegling av oss själva och vi kan inte kliva ned i samma flod två gånger…
Tack och lov för det!
// Anna Weiner Arén
”Change the Predictions of Your Brain and You will Change Your Life”
How?
Let me teach You!
Kontakta Anna
Läs även bloggen Så skapas känslor